DressmannTobbe

Min inneboende till hipster känner sig bortglömd då jag ej nämnde honom i min "årskrönika" här på bloggen. Han kallade till stormöte och berättade hur han kände. Med tårar i ögonen snyftade han fram att han mått dåligt en lång period men inte vågat prata om det, hur han så gärna vill vara en del av min fantastiska värld här i cyberspace. I det tysta har han hungerstrejkat, vägrat sova och slutat duscha som protest mot min obetänksamhet.

Därför tänker jag skriva ett inlägg om mitt lilla emobarn så han kan börja sköta sin hygien, sömn och matintag.

RUSSEL

 

Du kom som en frisk broccolivind med ditt skägg och blåa ögon och jag förstod genast att skägget var ett försök att se mogen ut, du ville efterlikna mig. Jag uppskattar all disk du lämnar i flera dagar i diskhon istället för på diskbänken, det underlättar när jag ska laga mat och även om jag får påminna dig om din städvecka varje gång så städar du på ett tillfredställande sett. Om jag vill dricka kaffe så vet jag att muggarna finns på ditt rum odiskade så det är lätt att hitta dem. Tack vare dig har vi fått ett mångkulturellt hem, jag hör din hipster musik dåna från rummet, din bondiga härnösands dialekt har gett mig många skratt i natten och alla rosa doftljus som du pryder lägenheten med skapar en lugn och harmonisk stämmning. När jag ser dig tänker jag på Lasse Kroner, en kul kille helt enkelt.