Tidigare i min blogg hade jag funderingar på vad man kan kalla kärestan sin när man pratar om henne/honnom (använder inte "hen" här inte). Har prövat omtalningen "kvinnan min" men ej fått den utlovade reaktionen jag förväntat mig. Att kalla Henne för tanten eller damen var inte så populärt när man skulle förklara för sina vänner att "nästa helg kommer tanten upp". Nej då blev det nästa sexstrejk och en smäll på käften.
Hmmm, men ur tomma intet fick Hon den briljanta idén..."Du kan ju kalla mig för gudinnan!"
Nja vad tror ni? Hur skulle ni reagera om någon sa att dom skulle hem till sin gudinna, eller säger att dom måste fråga gudinnan först om det är ok att köpa plasma-TVn.
"- Vem pratar du med?"
"- Med gudinnan!"
"- Jaha! Okeeey?"
(Vinjetten till Seindfeld och fejkskratt i bakgrunden i min hjärna)
Nåväl gudinna eller ej så längtar jag efter Henne, men på fredag kommer Hon upp och har förhoppningsvist laddat för (sitt favorit tema) en helg i Rockens tecken....ROCK ON!
Var ute på ett väldigt känt och populärt ställe och käkade här om dagen med en polare, som för övrigt jobbar själv som kock på en av restaurangerna här i stan. När vi ska beställa kan inte min polare låta bli att kolla på en person som jobbar i köket och hanterar maten (öppet kök från kassan). Det han observerar är som följer:
Personen/personerna har inga skyddshandskar
Personen pillar sig i näsan hela tiden
Personen rör i maten hela jävla tiden
Personerna som jobbar (alla utom en, vilket är godtyckligt) ser lite retard ut
Allt detta påpekar han för mig som precis haft en tenta från helvetet, precis lämnat blodprov (vilket jag hatar) Och när jag är så hungrig så att mina inre organ börjat äta på varandra. Tack som fan jävla "Bumbi". Men allt går i krig, jag beställer mat för ca 85kr, idislar potentiella näshår i maten och ser glad ut. Min polare äter inget.
Lovar att någonstans i högen finns det fräschare mat en det jag åt...
Brukar säga att smärta är bara psykiskt, ett sätt för hjärnan att begränsa kroppens fysiska kapacitet....In my asshole!!! Tänk dig att någon bryter din axel mot leden, det börjar göra ont men du står ut, sen bryter personen lite till och nu börjar det göra riktigt ont, tillslut bryter personen så hårt att du måste "klappa" för att något inte ska gå sönder. Personen slutar inte...du känner hur axeln glider ut skålen, du känner hur den fastnar där, du ser hur onaturligt vänster arm ligger i vinkel.
Det mina vänner är smärta. Nu var det inte lika fullt så dramatiskt, utan en hård närkamp i alldeles för hög fart i ballerina-hockey (innebandy), glider efter marken och tar emot med armen, golvet suger tag och...popp, instant pain. Anser mig ha hög smärt-tröskel men nu ville jag både spy och svimma av smärta.
Tre timmar behövde jag bara sitta med axeln helt fucked up. En halv timma tar det bara att ta på sig en T-shirt, 15min tar det bara att kliva upp ur sängen. Tur att det börjar bli vinter så man slipper stänga jackan helt iaf, som svårt när man måste ha mitella.
Just nu önskar jag att Kvinnan min vore här och agerade sjuksköterska eller Nunna, för just nu känner jag mig ynklig.
Fy fan, har som tappat stinget på att skriva här på bloggen. Just nu så händer det inget spännande i mitt liv värt att skriva om, mitt liv kretsar just nu kring skola, jobb och träning. Just nu sitter jag på Norrtåget påväg från kärleken eller "Kvinnan" min (som vissa tjejer tydligen skulle gå igång på när man använder det ordvalet om sin tjej). Vad är egentligen ok att säga om sin kärsta? Jag brukar använda "Damen" eller "Tanten". Dock är det sist tydligen inte så populärt att använda. Vad tycker ni är ok att säga om erat hjärtegryn?
Tjejen - för pubisartat?
Kärringen - för manschouvinistiskt?
Bruden - för "grabbigt"?
Gumman - för nedlåtande?
Kvinnan - ? för neandertalande?
Ja namnen är många och svaren därefter, beroende vem man frågar. Nå men nu ska jag pröva säga "kvinnan min" och se om responsen som är utlovade stämmer överrens med verkligheten
Denna månad har det regnat, regnat och åter regnat. Hör väl hösten till och har sin tjusning trots övervägande återfall till höstdepression. Härom kvällen cyklade jag hem i spöregnet efter en trevlig vistelse bland musiknördar (inklusive mig själv) och tunggung. Mellan Iksu och Origo kommer en kraftig sväng till vänster och jag susar ner i 250 blås...PANG låter det och jag flyger nästan av cykeln, mitt slanglås jag hade i cykelkorgen framför mig är spårlöst borta och jag inser att den måste ha flugigt ur när jag smällde i guppet.
Tur som haver var man utrustad just den kvällen med min nya regnbyxa (99:-) , mina storstövlar (399:-) och min klubbregn jacka (ovärderlig från BSK). Jag såg ut som en blackmaba där jag draggade mitt i en stor, gigantisk vattenpöl, desperat sparkandes i dyn. Efter drygt en halv timma lyckas jag sparka upp slanglåset.
Just nu vill jag bara sätta mig på första bästa tåg ut i världen med min älskade. Lämna vardagens alla måsten och bara upptäcka världen som den är. Är så sjukt less på att plugga. Vill ha sol, värme och kärlek. Kände bara för att gnälla av mig. Pågrund av mitt hektiska liv så hinner jag inte skriva någe här men vi ser vad framtiden har i sitt sköte.
