DressmannTobbe

Att sitta med människor som är fulla känns jätte jobbigt, dels så skriker dom ut en massa vokaler och glömmer konsonanterna så man hör ändå inte vad de säger, eller så berättar dom poänglösa saker som bara dom (överdrivet) skrattar åt. Men det absolut värsta jag vet är när fulla människor skall börja prata politik, djupa saker och försöka föra en allvarlig konversation när promillehalten ligger strax över 3.5.

 

Lite av en Polsk riksdag fick jag uppleva härom kvällen när Minoritetsliberalen och Jorma rök ihop, det hela slutade med att M-liberalen skriker till Jorma:

-Men dra då till Cuba ditt kommunistsvin! 

Varav Jorma replikerar med ett citat av Fidel Castro; "Revolutionen...är en diktatur av de förtryckta mot förtryckarna." och kastar sig över M-Liberalen med ett gällt skri.

 

Slutsats av detta? Skall man diskutera politik i fyllan eller snarare skall man dricka alkohol överhuvudtaget? Nej jag tror på min linje, alkohol och sex är för syndarna och själv lever jag efter en minimalistiskt filosofi där både alkohol och sex är ett onödigt överflöd.

 

Hur slutade det hela då? Jorma firade sin seger över M-Liberalen genom att tvinga i mig en massa shots, jag vaknar upp naken under trappan med jormas strumpa under armen....ångesten är total. M-Liberalen ligger på  protologen och väntar på en akut rektoskopiundersökning då man misstänker att bitar av en purjolök inflamerar ändtarmen. Övriga inblandade önskade att förbli annonyma i detta inlägg.

 

Denna helg har varit något av det värsta jag upplevt på bra länge. Jag vet ej var jag ska börja...
Som jag tidigare nämnt har jag en arbetskollega som heter Jorma Eskobarii en riktig liten "tjyvfinne" om man får citera hen rätt. Klockan var strax efter 16:00 då Jorma plötsligt ropar att ikväll ska vi "Tsuupa tsom en tseepra Toppe!"

Det kom som från ingenstans, vad menar hen? Jag dricker ju inte och jag brukar inte umgås med mina arbetskamrater på min fritid. Jag kände en klump i magen och jag fick plötsligt svårt att andas. 

Indianen kommer instormandes glatt sjungandes "...om du drar ner min byxa ska du få se en..." från Björn Rosenströms vi är pojkarna som busar. Det blir för mycket för mig så jag rusar ut ur arbetsrummet. När jag väl lugnat ner mig går jag ner i kapprummet för att hämta min one piece och cowboy boots med hopp att slippa stöta på mina kollegor. 

 

Som ni förstår så gick det inte som jag hade tänkt mig. Det värsta av allt var att jag blev tvingad till Minoritetsliberalen, en skoningslös debatör som älskar att skapa politiskadebatter.

 

 

 

Min inneboende till hipster känner sig bortglömd då jag ej nämnde honom i min "årskrönika" här på bloggen. Han kallade till stormöte och berättade hur han kände. Med tårar i ögonen snyftade han fram att han mått dåligt en lång period men inte vågat prata om det, hur han så gärna vill vara en del av min fantastiska värld här i cyberspace. I det tysta har han hungerstrejkat, vägrat sova och slutat duscha som protest mot min obetänksamhet.

Därför tänker jag skriva ett inlägg om mitt lilla emobarn så han kan börja sköta sin hygien, sömn och matintag.

RUSSEL

 

Du kom som en frisk broccolivind med ditt skägg och blåa ögon och jag förstod genast att skägget var ett försök att se mogen ut, du ville efterlikna mig. Jag uppskattar all disk du lämnar i flera dagar i diskhon istället för på diskbänken, det underlättar när jag ska laga mat och även om jag får påminna dig om din städvecka varje gång så städar du på ett tillfredställande sett. Om jag vill dricka kaffe så vet jag att muggarna finns på ditt rum odiskade så det är lätt att hitta dem. Tack vare dig har vi fått ett mångkulturellt hem, jag hör din hipster musik dåna från rummet, din bondiga härnösands dialekt har gett mig många skratt i natten och alla rosa doftljus som du pryder lägenheten med skapar en lugn och harmonisk stämmning. När jag ser dig tänker jag på Lasse Kroner, en kul kille helt enkelt.

Kärt barn har många namn brukar man säga dock vet jag inte om detta är ett så kärt barn, och för en gångs skull ska jag försöka hålla mig allvarlig om något som för mig känns otroligt oroväckande.

 

Extremhögern växer sig starkare runt om i Europa, arbetslösheten blir mer påtaglig och länders ekonomi blir allt sämre och sämre. Detta är inget nytt fenomen, vi känner alla till hur farbror Adde lyckades hjärntvätta ett helt land när han sakta men säkert inledde omvandlingen i Tyskland till en totalitär diktatur 1933. Då liksom nu var det många som inte tog han på allvar och tänkte att det var bara ett missnöjesparti som aldrig kommer tas på allvar.

 

Att inte våga ta debatten och passivt se på är det farligaste man kan göra, att försöka tysta ner något genom att blunda för verkligheten är att samtycka. Verkligheten idag är att SD är Sveriges tredje största parti och växer sig allt starkare.

 

Jag tycker vi behöver påminna oss om vad som faktiskt har hänt så inte historien upprepar sig. Jag tycker vi måste vakna upp ur våra dvala och se vad det är som händer i vårt vackra land. Sverige idag börjar bli allt mer och mer splittrad i våra grundvärderingar vad gäller människosyn, mänskliga rättigheter och medmänsklighet. 

 

Syns man inte, finns man inte, hörs man inte, lyssnar ingen. Just nu hör och ser jag bara extremhögern!

 

• Det är alltid personen bakom brottet som utför handlingen oavs nationalitet.

• Det är inte ett kön man förälskar sig i, det är en människa med ett kön.

• Våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer. Varför tror ni ex. Kvinnojouren grundades 1978 i Sthlm?

• Människor flyr från sitt land, hem & familj för att dom måste, inte för att dom vill.

• Vad finns kvar om vi utesluter, tar bort och förnekar det mångkulturella utbyte vi berikats med vad gäller kultur, musik, teknik, utbildning & forskning etc.