Kejsaren är död! Länge leve kejsaren. Ja mina vänner, detta är det sista inlägget på denna blogg. Men misströsta inte mina små liv för ur askan kommer en ny blogg att resa sig. Dressmann tiden är förbi och en ny era tar vid. Ett liv som blivande Musiklärare, ett liv som blivande Hem- och konsumentkunskapslärare, ett liv som blivande engelsklärare, ett liv i en ny stad, nytt gym och nya infödingar.

 

På min nya fräscha och mognare blogg kommer jag inleda med en 5 års krönika där jag summerar mina år som universitetsstudent, klädförsäljare, cassanova, festfixare och allvetare.

 

Vi ses!

Många SD sympatisörer hävdar i sten att det är kulturellt och genetiskt betingat beteende, att personer från andra kulturer än den västerländska tycker om att våldta och misshandla andra människor samt stjäla och utnyttja för egen vinnings skull. Jag kan inte påstå att jag delar deras inavlade åsikter då det för mig handlar om avskyvärda brott och handlingar som begås av enskilda individer, oavsett kultur eller etnicitet.

 

Fem personer blev häktade 2008 för att ha gruppvåldtagit ett 17 årigt barn här i Sverige? Utifrån deras yrken undrar jag om en kan säga vilken nationalitet de kommer i från? Det måste ju vara invandrare för de snor ju våra jobb! Om det inte är det så är det deras fel i alla fall. Förekommer det såna hemskheter här i våran kultur? Kvinno- ,mans- och barnmisshandlare? Skattesmitare, försäkringsbedragare, tjuvar och banditer? Det måste ha varit ett fantastiskt bra land vi bodde i innan alla invandrare kom och tog med sig denna kultur till Sverige (hoppas ni förstår att jag är ironisk), eftersom svenska män och kvinnor aldrig begår några brott. Ja generaliseringen är på precis samma sätt som SD för i sin politik enligt mig. Alla invandrare, alla svenskar, alla män, alla kvinnor...dessa ALLA gör mig förbannad. Dessa personer, individen bakom, inte ALLA!!

 

 

Är så jävla less 

Satt och prata med Jorma här om kvällen och helt plötsligt utropar hen att jag ljuger och att hen kunde se det pga mitt kroppsspråk. Jorma har nämligen börjat se en serie som heter Lie to me  och var helt plötsligt expert på kroppens subtila rörelser. Då jag kände mig både provocerad och påhoppad av detta plötsliga utspel bestämde jag mig för att sätta Jorma på prov.

 

Nyss hem kommen från England.

Två underbara veckor av kultur, kunskap och värme....???

Jo 20 grader varmt och värme i England, till vad!??

2 grader varmt och regnigt Sverige.

Jobb, stress, planering, skola och utgifter...kunde jag inte fått sätta livet på paus några veckor till.

Tur som haver så har jag min livlina, ca 26.7Km söderut, där finns värmen, kärleken och tryggheten.
Tack för att du finns hjärtat mitt, snart ses vi igen. Pöss

Exotiskt på gymmet

Jag har haft privilegium att kunna träna på gym under tiden jag varit här. Något som slog mig var att här borta är det inte oförskämt att helt stanna upp i det man gör och ogenerat formligen stormglo. Det har hänt mig, inte bara en gång utan flera gånger nu, vilket stärker min tes att detta är fullt normalt här borta.

Senast i går var jag och tränade med min klasskamrat Frida och jag skulle visa henne en bröstövning i cabel crossen. När vi tränar och jag kör några repp upptäcker jag i spegeln framför mig att hela gymmet bakom mig har stannat upp och bara tittar på mig. Jag funderar snabbt om jag har bajsat på mig eller att min träningsbyxa har spruckit. De slutar inte stirra fören jag försiktigt drar ut kalsongen (som alltid korvar sig när man tränar) ur stjärten och kliar mig försynt där bak. Nästa övning likadant och så fortsätter det, alla utom tjejerna är det som tittar på mig!

Jag har funderat lite och kommit fram till att de engelska männen nog bara är nyfikna på detta exotiska inslag i deras gym. Tänk er själv att ha en liten asiatisk chokladpralin bland ett gäng utsvultna neandertalare? Då är det nog svårt att koncentrera sig när något så här nytt och spännande invaderar deras vardagsträning. Så måste det vara.

Jepp där är jag nu! Hamnade hos en 30 årig ensamstående mamma med två underbara killar på 5 och 6 år. Hon skämmer bort mig med nyttig mat till frukost och middag. Vad som skiljer mest från Sverige är nog allt, vänstertrafiken är helt kaotisk, mat & dryck är snuskigt billigt och människorna är ovanligt trevliga.

Dock är de flesta väldigt anti gay och fast inbitna i deras stereotypa roller, macho mannen och kvinnan vid spisen. Satt på en pub med familjen (barnen var inte med) och drack några starka då jag slänger ut mig på skoj att jag ska försöka få min pojkvän att komma över....dom blir om möjligt ännu vitare i ansiktet och utbrister "WHAT DID YOU JUST SAY?"...jag inser att skämtet inte är på sin plats i denna miljö. Senare drar jag ett till skämt då jag ska ursäkta mig för toa besök och säger "Excuse me, I have to go and powder my nose"...
Det blir nästan knäppt tyst på puben och folk stirrar på mig. Familjen säger att så kan du inte säga för då ringer någon polisen på dig. Tydligen betyder det att man ska gå och dra en lina kokain...ops!

Ok jag lär mig hela tiden. Första veckan har jag överlevt, en vecka kvar!

See Ya!

I dag är det exakt 33år sedan DU föddes, idag är det 12 år sedan DU gick bort. Än idag kan jag känna smärtan riva i mitt hjärta, tomrummet efter något som alltid har funnits där. Var är DU? 

 

 

Jag önskar jag hade visat hur mycket du betyder för mig, jag önskar jag berättat hur mycket jag älskar dig, jag önskar du var här så jag kunde berätta hur mycket jag saknar dig.

 

...Det är söndag, telefonen ringer, jag hör min far säga med bruten röst att jag kanske inte har någon syster längre. Allt stannar upp, tiden, världen jag lever i, nuet.

 

...Jag möts av tomma ansikten, jag ser min mor skrika av sorg och smärta, min far gråter.

Jag vill slita mig ur min kropp, något går sönder i mig, jag kan inte stå.

 

...Det blåser kallt, jag ser en vit genomskinlig säck ligga tungt i skogsdungen intill vattenbrynet.

Jag lägger mig ner för att skydda dig, värma dig, försent.

 

...Kistan är tung, mina steg är tunga, luften är tung. Jag firar ner dig i det svarta hålet.

Mina fingrar blöder, mina ögon blöder, mitt hjärta blöder, jag kvävs.

 

Varför?

 

Här om dagen gjorde jag en snabb återförening med mina gamla klasskompisar på Universitetet. Allt var sig likt förutom några nya tillskott i klassen. Något som jag började fundera över när jag satt där och studerade olika tekniker i anföranden och retorik, var hur man fångar publiken. En person som jag imponerades (ironisk) av var vår egen ålderman Mr: T. Inte jag, även om jag kan vara väldigt imponerande.

Han inleder med några tveksamma skämt som skapar sympatiskratt från oss åhörare, han står med gylfen öppen för att ta bort fokusen på vad han faktiskt säger och han har på sig för korta chinos med gympaskor till. Hela hans anförande som skulle vara högst 2min handlade mest om en massa ordbajs som varken vi eller lärarna verkade förstå vart han ville komma med.

 

Efteråt pratade jag med min goda vän, vi kan kalla henne Lenita (namnet är fingerat), där hon berättar hur hänförd hon blev av hans inspirerande projektarbete han skulle bedriva i England på vår språkresa. What? Sen fortsätter hon med att säga hur hon börjar se honom med andra ögon och att efter utlandsresan i Indonesien har hon blivit "mer villig"???? WHAT??? Mer villig, vad menar hon med det? På något sätt känns skönt att jag själv ska bara vara där i två veckor istället för de sex veckor jag egentligen skulle ha varit. Nej känns lite obehagligt det här.

Kontentan av detta är att jag nu vet vad jag ska göra och inte göra för att hålla en presentation i klassen. Beroende på vem jag vill nå fram till...

Att sitta med människor som är fulla känns jätte jobbigt, dels så skriker dom ut en massa vokaler och glömmer konsonanterna så man hör ändå inte vad de säger, eller så berättar dom poänglösa saker som bara dom (överdrivet) skrattar åt. Men det absolut värsta jag vet är när fulla människor skall börja prata politik, djupa saker och försöka föra en allvarlig konversation när promillehalten ligger strax över 3.5.

 

Lite av en Polsk riksdag fick jag uppleva härom kvällen när Minoritetsliberalen och Jorma rök ihop, det hela slutade med att M-liberalen skriker till Jorma:

-Men dra då till Cuba ditt kommunistsvin! 

Varav Jorma replikerar med ett citat av Fidel Castro; "Revolutionen...är en diktatur av de förtryckta mot förtryckarna." och kastar sig över M-Liberalen med ett gällt skri.

 

Slutsats av detta? Skall man diskutera politik i fyllan eller snarare skall man dricka alkohol överhuvudtaget? Nej jag tror på min linje, alkohol och sex är för syndarna och själv lever jag efter en minimalistiskt filosofi där både alkohol och sex är ett onödigt överflöd.

 

Hur slutade det hela då? Jorma firade sin seger över M-Liberalen genom att tvinga i mig en massa shots, jag vaknar upp naken under trappan med jormas strumpa under armen....ångesten är total. M-Liberalen ligger på  protologen och väntar på en akut rektoskopiundersökning då man misstänker att bitar av en purjolök inflamerar ändtarmen. Övriga inblandade önskade att förbli annonyma i detta inlägg.

 

Denna helg har varit något av det värsta jag upplevt på bra länge. Jag vet ej var jag ska börja...
Som jag tidigare nämnt har jag en arbetskollega som heter Jorma Eskobarii en riktig liten "tjyvfinne" om man får citera hen rätt. Klockan var strax efter 16:00 då Jorma plötsligt ropar att ikväll ska vi "Tsuupa tsom en tseepra Toppe!"

Det kom som från ingenstans, vad menar hen? Jag dricker ju inte och jag brukar inte umgås med mina arbetskamrater på min fritid. Jag kände en klump i magen och jag fick plötsligt svårt att andas. 

Indianen kommer instormandes glatt sjungandes "...om du drar ner min byxa ska du få se en..." från Björn Rosenströms vi är pojkarna som busar. Det blir för mycket för mig så jag rusar ut ur arbetsrummet. När jag väl lugnat ner mig går jag ner i kapprummet för att hämta min one piece och cowboy boots med hopp att slippa stöta på mina kollegor. 

 

Som ni förstår så gick det inte som jag hade tänkt mig. Det värsta av allt var att jag blev tvingad till Minoritetsliberalen, en skoningslös debatör som älskar att skapa politiskadebatter.

 

 

 

Min inneboende till hipster känner sig bortglömd då jag ej nämnde honom i min "årskrönika" här på bloggen. Han kallade till stormöte och berättade hur han kände. Med tårar i ögonen snyftade han fram att han mått dåligt en lång period men inte vågat prata om det, hur han så gärna vill vara en del av min fantastiska värld här i cyberspace. I det tysta har han hungerstrejkat, vägrat sova och slutat duscha som protest mot min obetänksamhet.

Därför tänker jag skriva ett inlägg om mitt lilla emobarn så han kan börja sköta sin hygien, sömn och matintag.

RUSSEL

 

Du kom som en frisk broccolivind med ditt skägg och blåa ögon och jag förstod genast att skägget var ett försök att se mogen ut, du ville efterlikna mig. Jag uppskattar all disk du lämnar i flera dagar i diskhon istället för på diskbänken, det underlättar när jag ska laga mat och även om jag får påminna dig om din städvecka varje gång så städar du på ett tillfredställande sett. Om jag vill dricka kaffe så vet jag att muggarna finns på ditt rum odiskade så det är lätt att hitta dem. Tack vare dig har vi fått ett mångkulturellt hem, jag hör din hipster musik dåna från rummet, din bondiga härnösands dialekt har gett mig många skratt i natten och alla rosa doftljus som du pryder lägenheten med skapar en lugn och harmonisk stämmning. När jag ser dig tänker jag på Lasse Kroner, en kul kille helt enkelt.

Kärt barn har många namn brukar man säga dock vet jag inte om detta är ett så kärt barn, och för en gångs skull ska jag försöka hålla mig allvarlig om något som för mig känns otroligt oroväckande.

 

Extremhögern växer sig starkare runt om i Europa, arbetslösheten blir mer påtaglig och länders ekonomi blir allt sämre och sämre. Detta är inget nytt fenomen, vi känner alla till hur farbror Adde lyckades hjärntvätta ett helt land när han sakta men säkert inledde omvandlingen i Tyskland till en totalitär diktatur 1933. Då liksom nu var det många som inte tog han på allvar och tänkte att det var bara ett missnöjesparti som aldrig kommer tas på allvar.

 

Att inte våga ta debatten och passivt se på är det farligaste man kan göra, att försöka tysta ner något genom att blunda för verkligheten är att samtycka. Verkligheten idag är att SD är Sveriges tredje största parti och växer sig allt starkare.

 

Jag tycker vi behöver påminna oss om vad som faktiskt har hänt så inte historien upprepar sig. Jag tycker vi måste vakna upp ur våra dvala och se vad det är som händer i vårt vackra land. Sverige idag börjar bli allt mer och mer splittrad i våra grundvärderingar vad gäller människosyn, mänskliga rättigheter och medmänsklighet. 

 

Syns man inte, finns man inte, hörs man inte, lyssnar ingen. Just nu hör och ser jag bara extremhögern!

 

• Det är alltid personen bakom brottet som utför handlingen oavs nationalitet.

• Det är inte ett kön man förälskar sig i, det är en människa med ett kön.

• Våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer. Varför tror ni ex. Kvinnojouren grundades 1978 i Sthlm?

• Människor flyr från sitt land, hem & familj för att dom måste, inte för att dom vill.

• Vad finns kvar om vi utesluter, tar bort och förnekar det mångkulturella utbyte vi berikats med vad gäller kultur, musik, teknik, utbildning & forskning etc. 

Alla vare där, Brittney Spears & Jorma,  Vickehallon & Tobbe Trollkarl, David Hasselhof & Ola Salo, Peter André med tjej, Lars Ulirch,mfl. Ja listan kan göras lång på alla celebriteter som gästade födelsedagsbarnet på Rolling Stones Street.

Kvällen började med spritbål och tårta, sen kom lekarna och efter det skandalerna. men som man säger, "det som händer på Rullan, stannar på Rullan."

Det enda jag kommer ge er är stödord som kanske hintar om vad som hände eller kunde ha hänt.

• Trekant
  
• Könsord
  
• Politik
  
• Raggande
  
• Dans
  
• Bekännelser
  
• Soffan
  

Men å andra sidan så har vi ju att göra med kändisar och då kan allting hända. Födelsedagsbarnet var nog nöjd med festen och fler med han, jag själv kände mig illa till mods, osäker och rädd. Hur människor beter sig i fyllan tycker jag (asexuell nykterist) är skrämmande. Dagens ungdommar! Var ska världen ta vägen, gud bevare mig väl.

På en arbetsplats får man lära sig det ena och det andra. Jorma hade en ingående föreläsning om varför man vill se bra ut om man skulle bli tvungen att umgås med sitt ex på samma tillställning.

 

- Det spelar ingen roll om det är ens lågstadiekärlek eller en otrogna drömmel man nyss sparkat ut! Man vill se snygg å sexig no matter what.

 

Indianen kommer invirvlandes i en läderponcho med ett förnöjt leende på läpparna. Jorma hoppar upp och ner av glädje och ubrister

 

- Det är det där jag menar...snygg å sexig.

 

Som jag har förstått så vill man visa sitt ex att man gått vidare, visa hen vad de gått miste om, vad de kunde ha fått. Den förbjudna frukten de aldrig mer kommer att få snaska på. En slags revanch? Personligen har jag aldrig förstått det där, å andra sidan så bryr jag mig inte om jag skulle träffa (notera semantiken i denna mening) mina ex orakad iförd mankini på Ica med en purjolök mellan skinkorna.  

Vad tycker ni? Är det så viktigt att se snygg ut för sina ex och varför?

 

Jag står som paralyserad. Vad har hen gjort med min dosa när jag varit borta, och varför var den fastkilad under hens bröst? Plötsligt kommer Indianen och Ankan in i rummet, två fruktade personer som går under pseodonymen SovandesBjörnen och Fascisten (för att ingjuta respekt och lydnad hos eleverna).

- Jaha! Vad händer här då? Skanderar dem i kör.

- Rättvisa. Svarar Jorma

 

Jag står fortfarande tyst och försöker förstå vad som händer. Jag är ny på jobbet och inser att dessa tre utövar olika former av härskartekniker mot mig för att sätta mig på plats. I deras arbetsrum råder deras regler, i deras arbetsrum avvisar man förnuftresonemang och diskussioner. Jag väljer att vara tyst, plocka upp min dosa och sätta mig ner.

Jorma förklara sedan för sina arbetskamrater vad jag hade gjort utan att ha kallat till massmöte, vad gäller mitt frivilligt efterlämnande av snusdosa fullt exponerad på bordet. Nu vet jag vad som gäller, men jag kommer aldrig böja mig för detta förtryck. Jag ska kämpa till sista snusdosa. Min dosa har rätt till frihet som alla andra, min dosa har rätt att ligga naken på bordet utan att någon skall utnytja den. Nu är det upp till KAMP!!

På en av mina tusen olika arbetsplatser jobbar det en person (vi kan kalla hen för Jorma Eskobarii) som har slutat snusa för 15 år sedan. Hen har fortfarande svettningar och stingsligt humör som följd av abstinensen, som aldrig tycks gå över. På senare tid har Jorma ojat sig över att alla i hens närvaro har börjat snusa eller utsätter hen för frestelsen, till och med Klistel (ja det stavas så) Strutsilainen på Jormas andra jobb har börjat snusa igen.

Jag är en man som tror på den fria viljan, demokrati och personlig intrigitet. Jag tror på att man som enskild person skall kunna lämna sin snusdosa öppet, fritt och oövervakat i ett personalrum på sin arbetsplats utan att den skall bli besudlad av någon eller något.

Men nej! Inte då!
Jag kommer in efter jag haft lektion och finner snusdosan putsväck. Jag ser Jorma stå för sig själv med ett brett hånflin, kliandes under hakan, jag ropar instinktivt;
-  VAR ÄR DEN JORMA?

-  Den som söker skola finna. Svarar hen tillbaka. 
Jag närmar mig Jorma.
-  Varmare
Jag backar.
- Kallare

Jag ställer mig framför Jorma som plötsligt sliter av sig tröjan och lyfter på ena bröstet....plopp! Snusdosan faller till golvet med en ihålig duns.

- Hett. Säger Jorma med ett leende

Jag sväljer hårt och jag känner tårarna tränga fram i ögonvrån.

Fortsättning följer... 

Jo så kunde mina huvudrubriker se ut för något år sedan på en annan blogg jag valt att skrota. Ångest, mörker, stormensöga, ja utrycken och rubrikerna är många med ihållande teman, ofta självrelaterade, nej jag ändrar till alltid självrelaterade.

Idag får ni möta en ung och viril man i sina bästa år med ku..(förlåt), huvudet på skaft. Det närmaste ångest jag möter i dag är den berömda tentaångesten eller den pubertala fylleångesten. Insikter och erfarenhet har gjort mig till en levande hobbypsykolog tillika "hjälp till självhjälps" lexikon. Det är som dom visa brukar säger," ju äldre ju bättre".

 

Den primära ångesten idag handlar om lingvistiktentan kommande fredag, och som av en händelse insåg jag att jag hade gjort riktigt uselt av mig på förra tentan och jag måste börja om med allt igen. Så dagen har bestått av tentaplugg, torkat renkött och ångest.

 

Min sekundära ångest är fylleångesten, och som av en händelse känner jag att resultatet av stillasittande och intag av kalorihaltiga drycker fått min kropp att likna ett spink med kagge. Då tänker några säkert, men nej du är inte FET! Kanske inte, men jag är inte bekväm i min kropp just nu, and that is the fact.

Åtgärder för I-lands ångest

• Plugga  minst 8h om dygnet
• Ät inte för mycket torkat renkött (gasbildningar som ger illusionen av att vara ännu fetare)
• Börja träna
• Drick vatten
• Sms inte kompisar i fyllan
• Ha alltid en plan B om ovanstående punkter skiter sig