DressmannTobbe

Efter att ha tillbringat de senaste åren i södernsland (Umeå) så märker jag hur lätt kroppen vänjer sig vid det sydländska klimatet. Jag åkte upp till jul för att hälsa på mina päron, stannade till som sedvanligt på Statoil för att fylla på bensinen. Har läst på status uppdateringar hur kallt det är i Boden, men som den inbitna Norrbottning man är så kliver jag ut endast iförd T-shirt och shorts eftersom fläkten i Fiat Pandan har bara två lägen, MAX eller inget...Det var inte bara min penis som kröp in i pungen likt en snigel, hela min kropp vände sig ut och in som ett russin. Helvete vad kallt det var. Kändes som minus 229 grader. Vilket jävla vakum. -33 grader stod det på tempen i byn.

Några dagar senare bar det av söderut igen (Svallet), återigen blev det en chockartad omställning, från att skotta fram bilar i -25 till att byta torkarblad i -3 gradigt töväder. Nej tacka vet jag -12 grader, gnistrande sol och ett fluffigt vinterlandskap. Få avnjuta vintern på ett värdigt sätt under tre månader skulle räcka. Sedan, sommar, sol och bad med en jämn temperatur på 25 grader i skuggan i ett äkta norrbottninskt klimat fram till nästa vinter.

• Gnistrande snö och (lagomt) kalla vintrar
• Naturen
• Mentaliteten (hos vissa)
• Midnattssolen
• Sommaren
• Djurlivet
• Avskildheten